Så där

Nu va de klart!!!

Skogspromenaden tog lite längre tid än vad jag hade tid med egentligen, orsaken som drog ner på tempot va att kattskrället såg när vi gick o då va han tvungen att följa med o då tar det en jäkla tid allting. Han går i sin egen takt o när vi kommer för långt bort så skriker han nåt gräsligt o då är det bara o stanna o vänta tills han behagar o komma ikapp.

Och han gör minsann sig ingen brådska, lägger sig o är så nöjd att vi väntar på han.

Tur att den andra aldrig följer med, då hade vi väl aldrig kommit hem igen...

Nu kommer min son idag o det ska bli spännande o se i vilket skick han är, har man varit på luffen länge så kan de ju bli en chock för en orolig mamma...