Min älskade dotter

Min dotter är för gullig.
Vill bara berätta vad hon sa nu när hon ringde.
Jag svarade hallooo med en konstig röst eftersom jag såg att det var hon.
Då säger hon lite förskrämt...
E de du?
Ja de e jag säger jag då och börjar skratta.
Åh, vilken tur för när jag ringde första gången så kom jag till Kungälvs träää.
Men frågan va så rolig när hon sa, E de du, och ja, vem annars skulle de vara.

Åter igen

Ja då var det dags för mig att uppsöka sjukvården igen.
Denna gången lyckades jag att få en spik i ögat, ja säg inget.
Men det är SANT...
Hjälpte en vän i fredags att bära lite brädor och givetvis fick jag lite övervikt i min kropp och tippade lite framåt.
Framför mig finns nu ett staket och där ja precis just där som jag tippade framåt satt en spikjävel.
Det lät som när man river sönder ett papper och jag kände på ögat om det hänt nåt. Ont gjorde det inte men fick blod på handen och vips va hela näven full med blod.
Ja då började jag att skrika på vännen samtidigt som jag går in på toa, hon kommer o trycker dit en handduk och drar ut mig till bilen.
Jag vet inte om jag ska skratta el gråta.
Men vi kom till vårdcentralen iaf och dom spolade rent o tejpade mig snyggt.
Sen vidare till ögon mottagningen i Uddevalla för en ordentlig koll av ögat.
Allt va ok, pust.
Tiden på detta 2,5 timmar och jag berömmer återigen sjukvården.

Och så här fint är det idag.

Sjukvården

Många klagar på sjukvården, det är svårt att få tid och det är långa väntetider på Akuten.
Detta året som gått har jag uppsökt akuten ett flertal gånger och jag har aldrig varit där mer än 4 timmar.
Dom har tagit hand om mig direkt när jag har kommit och jag har fått en superduper bra hjälp.
Om det beror på att jag är så hysterisk när jag kommer eller vad kan jag inte svara på men underbar hjälp har jag iaf fått.

Idag hade jag tid till ortopeden för min tumme som jag skadade och jag hade tid kl 09.40, prick den tiden kom jag in till läkaren och han skickade mig vidare till arbetsterapeuten för att byta mitt gips till ett annat skydd.
Jag hittade dit och fick komma in direkt, fick mitt skydd och ett papper med rörelser som jag måste göra ett par ggr om dagen och blir jag inte bättre av det så blir det nåt annat som sker...
Nu händer det som alltid händer när jag är på Kungälvs sjukhus, jag går i vanlig ordning vilse och hittar inte ut den vägen jag kom in, vad som sker i mitt huvud vet jag inte men det blir kaos.
Jag yrar fram o tillbaka i gången och sen kommer det en ambulanskille gåendes och jag ber han om hjälp att hitta ut.
Ja om du går rakt fram så ser du utgången där borta, jo visst gör jag det men det var ju inte där jag kom ifrån.
Nej säger jag, jag kom från en glasdörr och jag vill gå den vägen ut.
Men vilken dörr menar du, säger han.
Ja det är ju den jag leter efter, vet inte du? Frågar jag.
Äh nej, men det går ju bra att gå ut där borta säger han igen.
NEJ det går inte svarar jag och samtidigt ser jag en liten dörr i glas, ha där är dörren jag menar, Tack för hjälpen säger jag snabbt och piper iväg.
Ser att killen skakar på huvudet.
Nu efteråt undrar själv varför gick jag inte ut där han visade att jag kunde gå..?